Som sagt var vi till Stockholm tha big city i måndags.
Simone shoppade som en liten tok och jag hittade en kjol och ett linne.
Hah, nästan skrattretande. Men jag har kommit på att jag inte riktigt vet vem jag är längre. Om jag någonsin vetat det förstås. Det kändes lättare förr att handla kläder som man föll för direkt. Alla söta små klänningar som bara skrek att jag måste ha dom. Nu, nu passar jag inte i något längre. Jag vet inte vad som hänt men sorgsligt känns det. Tacka vet jag skor.

Vi har i alla fall inne på Weekday i minst en och en halv timme.
Det är nog nästan rekord för min del i alla fall.
Inte bara nästan heller, det är nog det.
Det var där inne alla våra inköp ägde rum förutom Sims klänning från Mango.
Allt på rea! ALLT. Hur coolt är inte det?

Mina ögon föll på ett par skor direkt när vi kom in i butiken, men jag hade dock lovat André att inte köpa några fler skor. Jag förstår inte vad han menade med att jag har för många. Jag har ju typ bara två som jag tycker om och då menar jag high heels såklart! Så strax efteråt ramlade dessa underbara skor in i Simones synfällt med och hon föll lika hårt som jag. Det roliga var att hela paret stod ute på bordet, men någon hade bara tagit den ena och testat den. Så när vi kom till kassan och skulle betala så sa hon att vi fick gå och leta efter den andra, när vi hade betalt då, så Sim hade alltså köpt en sko och måste gå runt och spana efter nästa. Vi såg en liten tjej som hade den men inte fan går man fram till någon och säger "Ehm du, jag har redan köpt dom här skorna så kan jag få den där?" Det kunde i alla fall inte vi göra så någon i personalen fick säga till och ack så darriga vi var i benen väl utanför. Det var riktigt hemskt. Vi tröstade oss med (och det borde den andra också gjort) att hon inte alls skulle ha passat i dessa underbara klackskor.

Sen var Upptåget försenat i 50 min när vi skulle hem - SÅKLART.
Det är alltid fel på det där jävla tåget när vi åker.
Till slut var vi i Gävle, klockan åtta när vi skulle ha varit där halv sju.
Lite segt att vi fick vänta en timme till på tåget hem.
ACK.
Plus att det satt fyra dryga småkillar i 4-6 års åldern bredvid oss hela vägen från U-väsby till Tierp. FY FAN. Jag har nästan inte varit så mycket emot dessa små äckliga ungar på sistone men nu! NU! USCH. Jag ska aldrig ha barn. Jag ska lägga mitt liv på skor i stället. Skor som måste vara det underbaraste som finns. Det är inget man blir så glad av som ett par nya skor.
MHM.

Imorgon är det nyårsafton och vi som hade hur mycket planer som helst har typ tappat taget om alla känns det som. Nyår är sjukligt överskattat men jag skulle verkligen vilja ha grymt kul och inte bli spysjuk av att min mage inte fungerar - igen. Inte kul.

Nu ska jag väcka André...