Open your eyes,

P.

God morgon.
Solen skiner och livet leker som vår gamla svenska lärare alltid sa.
Lite tvek på den måste jag få säga. Det hade varit en finfin söndag om man fått tagit en liten promenad och sedan satt sig i lä i solen. När man inte orkade vara ute mer så skulle jag vilja titta klart på filmen, som jag somnade cirkus fem minuter in på, som måste lämnas tillbaka imorgon. Dock måste jag dammsuga mitt rum. Det börjar bli lite jobbigt att titta vart man sätter fötterna för att inte kliva på döda flugor. Vetefan vart dem kommer ifrån. Jobbigt är det i alla fall.
Just nu var dock inte ens det de jobbigaste. Det jobbigaste är 60-tals uppsatsen som måste skrivas till expon och vara klar till redovisningen imorgon. Att plugga på engelska provet eller glosorna som vi har imorgon. Det känns ju bra att vår lärare är så tydlig om det är prov eller bara läxförhör. Riktig pain in the ass-tant. Sen får vi inte glömma fotoprovet som skulle vara g-nivå och bara sånt vi kan. HA! 18 sidor som ska läsas på och man inser att man i princip inte kan ett skit. Känns lagomt lyckat. Sist av allt så måste jag skriva ner en massa frågor som jag borde ha gjort för längesen och förbereda mig på att ringa runt lite imorgon bitti och se till att börja på mitt reportage till texten. Om man lämnar in det för sent så blir det tydligen inget betyg på den. Hmm...

Så vad fan sitter jag här och klagar för istället för att börja kan man ju undra.
Något smart till mitt försvar kommer jag inte på förutom att det kändes för jobbigt.
Ack.



Sen så har min Freja beebis lämnat mig. Det gick inte att lära henna att livet var värt att leva och jag var då helt fel person som lärare till detta. Hon somnade in där på natten till lördag men gjorde det som världens sötaste beebis. Det är inte alla som kan det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0