P.

Det var ju lättare sagt än gjort att ringa runt lite. Det är ju inte en enda människa som har tid att prata. Det kanske blir ig på det där jävla reportaget då. Uuuh...

Nu är klockan cirkus 20 över tio och jag måste typ gå och äta lunch. Det känns en aning konstigt faktiskt, jag åt liksom nyss frukost i princip. Men om jag ska med halv tolv tåget och ska vara i skolan till halv fem så är det antagligen bäst att käka. Joppit!

Sedan märkte jag igår när jag hittade vår kära engelskaplanering att det är nationellaprov i det den här veckan. Speaking. KUL att någon sagt något! Hon är ju seriöst den mest hopplösa jävla människan i världen vår engelska-tant. Får man vara så här dålig? USCH.



För att göra det lite roligare i livet bjuder jag på en finfin bild som Felicia lämnade på mitt skrivbord sist hon var här. Haha, dålig humor på riktigt!

PUSS.